Jag känner mig härmed utmanad av izza och antar bardomsvänsutmaningen med en stark startform! Härmed följer ett litet men ack så charmigt stycke om en liten incident som inträffade för en hel massa år sen, på väg mot ålderdomen som man är.
Denna händelse utspelar sig på skolan i Uttersjöbäcken och jag befinner mig troligen i 8-9års åldern. Jag och min dåvarande vän L är på fritids efter skolan, det är väl kanske en halvtimme kvar tills mamma kommer för hämtning då vi känner att det vore roligt att gå ut och leka ett tag. Fyndig som L är släpper hon den ljusa iden att vi kan gå ut utan skor, det är ju trots allt bara början på hösten så ett par strumpor räcker gott och väl för att hålla värmen. No need to tell fröken. Vi skuttar glatt ner i skogsbrynet där vi har en koja vi tänker finslipa lite detaljer på, såsom väggar och kanske ett tak. Energiska som vi är bygger vi på i tja, nånstans mellan en och två timmar. När vi känner att vi är nöjda med dagens arbete promenerar vi upp till skolan igen och möts av hysteriska föräldrar som tror att vi har drunknat i toaletten eller något annat gräsligt när vi inte gått att finna någonstans inne i skolan, och eftersom skorna var inne så har det inte varit särskilt ihärdiga sökningar utomhus. Alla som har varit i Utter och vet hur det ser ut kan nog intyga att det är ett hyfsat skolområde och ett par hojtningar kan man glömma ska höras ända från skolan till skogen. Well hur som haver så blev både min och hennes mamma så pass glada att vi fortfarande var vid liv att vi slapp få en utskällning för att vi gått utan skor, utan de fokuserade märkligt nog mer på det faktum att vi inte hade sagt till fröken att vi skulle gå ut.
Jag hoppas detta duger som svar på din utmaning izza, annars får du med mig att göra!
OBS: Jag tar ej ansvar för tidsperspektiv eller om vissa detaljer är något överdrivna. Deal with it.
