barndomsvänner

Jag känner mig härmed utmanad av izza och antar bardomsvänsutmaningen med en stark startform! Härmed följer ett litet men ack så charmigt stycke om en liten incident som inträffade för en hel massa år sen, på väg mot ålderdomen som man är.



Denna händelse utspelar sig på skolan i Uttersjöbäcken och jag befinner mig troligen i 8-9års åldern. Jag och min dåvarande vän L är på fritids efter skolan, det är väl kanske en halvtimme kvar tills mamma kommer för hämtning då vi känner att det vore roligt att gå ut och leka ett tag. Fyndig som L är släpper hon den ljusa iden att vi kan gå ut utan skor, det är ju trots allt bara början på hösten så ett par strumpor räcker gott och väl för att hålla värmen. No need to tell fröken. Vi skuttar glatt ner i skogsbrynet där vi har en koja vi tänker finslipa lite detaljer på, såsom väggar och kanske ett tak. Energiska som vi är bygger vi på i tja, nånstans mellan en och två timmar. När vi känner att vi är nöjda med dagens arbete promenerar vi upp till skolan igen och möts av hysteriska föräldrar som tror att vi har drunknat i toaletten eller något annat gräsligt när vi inte gått att finna någonstans inne i skolan, och eftersom skorna var inne så har det inte varit särskilt ihärdiga sökningar utomhus. Alla som har varit i Utter och vet hur det ser ut kan nog intyga att det är ett hyfsat skolområde och ett par hojtningar kan man glömma ska höras ända från skolan till skogen. Well hur som haver så blev både min och hennes mamma så pass glada att vi fortfarande var vid liv att vi slapp få en utskällning för att vi gått utan skor, utan de fokuserade märkligt nog mer på det faktum att vi inte hade sagt till fröken att vi skulle gå ut.



Jag hoppas detta duger som svar på din utmaning izza, annars får du med mig att göra!


OBS: Jag tar ej ansvar för tidsperspektiv eller om vissa detaljer är något överdrivna. Deal with it.

skåne, skåne..oh du ljuva sommar!

Nåja, efter vissa (enligt vad jag själv vill tro iaf) påtryckningar så kommer här ett tredje strålande bogginlägg av er flitiga författarinna.

Just nu är det ingen som kan gissa var jag befinner mig (särskilt inte efter den diskreta rubriken) men som tips kan jag säga att det är långt ner i landet och det växer röda vallmor överallt. OCH dessutom är det inga jävla telefoner som ringer överallt och jag behöver inte sitta vid en dator 8 timmar om dagen utan jag kan istället umgås med min inre friluftssjäl och typ ligga och sola hela dagarna. Aahh..me like!

Jag vill gärna tro att jag har blivit brun som en pepparkaka och har gått ner 2-15 kilo pga kakdiet, men eftersom brunheten mest bara uppenbarar sig när jag står naken i ett kritvitt badrum med lite dunkel belysning sådär och då bara på ena sidan av ryggen, och vågen verkar lite opålitlig eftersom den visar olika vikt varje gång jag går på den-även vid tidsskillnad på ca 5 sekunder-så lär jag komma hem och se ut precis som vanligt med liiit större kakmage bara. Blekfet-that´s the way we like it ;) Och som vi antagligen redan anat så beror detta självförakt och nedklankande på en så ljuvlig varelse som jag själv enbart på att ni ska fantisera (åjo, jag vet allt vad ni gör där hemma i stugorna) om mig som blek, tjock och tråkig, för att jag sedan ska kunna komma hem och blända er med att vara brun, smal och otroligt underhållande. Jodå, man har väl rutin på hur man gör för att hänga med i svängen, höhöhö (äckligt gubbskratt).

Well anyways så börjar det bli tack och godnatt för mig nu, jag har fått helt sinnessjuka sovvanor, kommer aldrig mer att kunna jobba på krogen. Blotta tanken på att lägga mig efter 12 och inte få gå upp vid halv 9 gör mig helt svimfärdig.

inte er ni töntiga ickeoffer

ALLTSÅ vad jag blir less på alla fjortisar som tycker att skellefteå är värsta töntstället som suger mest i hela världen för det är ju så hiiimla tråkigt här. Och då menar jag alltså inte typ 14åringar utan 20åringar, vuxna (nåja) människor som har tagit studenten och kan gå ut på krogen och rösta och allt möjligt. What the hell?? Flytta då om ni är så jävla less, det är ingen som tvingar er att stanna. Finns det något töntigare än att klaga på en situation man kan göra något åt? Svar: Nej.
Okej om man gillar att klaga på att det är dåligt väder eller att goda saker alltid är onyttiga, whatever liksom. Men helloo, gillar man inte dansband behöver man inte lyssna på skiten.
So NOT cool to låtsas vara ett offer för omständigheterna.

Inser att jag med detta inlägg möjligtvis kommer att uppfattas som töntig skelleftepatriot, vilket kanske känns lite bisarrt men vadå. Det kan jag stå för. Skellefte rules liksom.

snö som krispar sådär vårigt under fötterna

Jag älskar när det är som det var idag, det har liksom småtöat bara lite lite under dan, och sen på kvällen när det har fryst igen blir det tunna isräfflor som krasar när man går och det låter bara så ljuvligt. Det är vår och vinter i ett nötskal och vintern börjar jag vara så fruktansvärt less på nu att jag håller på att börja gilla den igen och våren verkar inte riktigt vilja komma så där ordentligt som jag vill men just ljudet som känns under fötterna, solen som gör att den där skitiga isen ser ut som det godaste man kan tänka sig, det är nästan bättre än själva våren. Just den där aningen innan. Försmaken. Och det där ljuvliga ljudet som känns så bra under skorna.

It´s all about liking it while you have it.